Orimliga väntetider i den svenska välfärden

För några år sedan berättade Kjell-Olof Feldt, tidigare socialdemokratisk finansminister, om sin personliga erfarenhet av vården: "Kommer man bara över tröskeln och in i den, då antar jag att den svenska sjukvården mäter sig med det mesta både historiskt och internationellt. Men jag har vänner som också drabbats. De litar inte på den svenska sjukvården." Anledningen var enligt Feldt att välfärden har börjat ransoneras genom köer.

I boken I väntan på välfärden som utkommer i dag onsdag, visar jag hur orimliga väntetider präglar en rad välfärdsområden. Merparten av dem som behöver ryggkirurgi får exempelvis inte hjälp inom ramen för vårdgarantin. Forskningen visar att många därmed förtidspensioneras bort från arbetsmarknaden, vilket innebär till en omfattande samhällsekonomisk förlust. Hjälpen kan också dröja i livets slutskede. I den genomsnittliga kommunen är väntetiden för äldreomsorg nästan två månader. I vissa kommuner tar det i snitt hela 150 dagar. Bakom statistiken döljer sig en ännu mer problematisk verklighet. Kommuner som inte vill redovisa långa handläggningstider kan därför förhala processen med att faktiskt registrera ansökan.

Köerna leder till att välfärden inte ger den tänkta tryggheten. 80 000 personer arbetar deltid eller inte alls i Sverige eftersom de ägnar sin tidåt att ta hand om närstående. Dessutom återskapar köproblemet den ojämlikhet som skattefinansierade system är tänkta att minska. Internationell forskning visar att akademiker i Sverige, som är bättre på att prata sig förbi krångliga hinder, väntar hälften så länge i offentliga vårdköer som icke-akademiker.

Långa väntetider finns inte bara inom vård och omsorg, utan också i de sociala skyddsnäten. Hela 6 procent som ansöker om sjukersättning fick exempelvis vänta mer än ett halvår på besked år 2010. Och ändå var 2010 ett ovanligt bra år. Fem år tidigare hade runt 30 procent fått vänta mer än ett halvår på beslut! Även de som söker a-kassa och socialbidrag kan få vänta i månader. Väntetiderna beror inte på bristande resurser. Varje år tar staten in nära 170 000 kronor per invånare i skatteintäkter. De totala intäkterna har vuxit snarare än minskat trots alliansens skattesänkningar. Väntetiderna beror på att offentliga system fungerar byråkratiskt. Politiker är dessutom dåliga på att skapa system som snabbt bedömer vem som har behov av hjälp och vem som inte har det. Lösningen blir att skapa långa köer, och hoppas på att vissa tröttnar, lämnar kön och helt enkelt slutar söka hjälp.

Den internationella erfarenheten visar att det är möjligt att minska problemen med köer avsevärt, så länge viljan till förändring finns. Tolv olika reformstrategier som kan utnyttjas för att minska ledtiderna, diskuteras i I väntan på välfärden. Ett exempel är att införa tydliga system med välfärdsgarantier. Den offentliga sektorn ”tjänar” i dag på att inte erbjuda hjälp i tid, eftersom kostnaden med att vänta närmast helt läggs på medborgaren som väntar. För att långsiktigt minska köerna är det viktigt att kostnader för orimliga väntetider läggs på kommuner och landsting, exempelvis genom att de bötfälls på tydligare sätt än i dag.

Vidare kan ökade inslag av konkurrens minska köerna, eftersom privata aktörer har direkt intresse av att leverera tjänster till många kunder. Forskare har visat att övergången till Vårdval Stockholm mycket riktigt har lett till att medborgarnas tillgänglighet förbättrades. Inte minst ökade vårdutnyttjande bland just vårdtunga patientgrupper. Ett tredje exempel på åtgärdsförslag är att ge medborgarna automatisk tillgång till välfärdstjänster efter en viss väntetid. Om ens landsting inte erbjuder vård i tid bör landstinget tvingas betala för att man söker samma vård hos någon annan vårdgivare, även utomlands. Samma princip bör även införas inom andra offentliga system. Om Försäkringskassan inte kan hantera en ansökan inom exempelvis en gräns på 2 månader bör den sökande automatiskt ges rätt till ersättningen fram tills ansökan faktiskt prövats.

Den offentliga sektorn bör bära kostnaden för orimliga väntetider, och medborgarna bör ges möjligheten att välja alternativa lösningar. Därmed kan det bli möjligt att radikalt minska de väntetider som i årtionden urholkat den svenska tryggheten.

Nima Sanandaji, tekn. dr. och tillsammans med Erik Sjölander författare till boken ”Jakten på företagsamhet – Så kan Sverige hamna i topp”