I Dalhalla med Roxette
För den som inte vet det är Dalhalla ett gammalt kalkbrott strax utanför Rättvik som lades ner 1990. Kvar blev en gigantisk grop (400 meter lång, 175 meter bred och 60 meter djup) som ett par år senare byggdes om till konsertarena med plats för 4000 åskådare. Långst ner i klalkbrottet finns också en lite sjö med klargrönt vatten där scenen är placerad.
Besöket i måndags var det första för mig sedan platsen blev en konsertarena. Helt klart är Dalhalla en mäktig plats för en musikupplevelse.
Själva konserten då, hur var den? Jo, den var riktigt bra.
Konserten inleddes med att Marie Fredriksson leddes in och satte sig i en stol längst fram på scenen där hon blev kvar under hela konserten. Helt klart verkar Maries fysiska krafter inte vara på topp vilket också märktes när hon sjöng. Hennes sångröst är helt intakt, och kraften finns där, men under konserten höll den inte hela vägen. Bakom henne fanns dock hela tiden sångerskan Dea Norberg som stöd i Maries sånginsatser.
Roxette bjöd på alla sina hits framförda i rejäla rockarrangemang vilket jag uppskattar. När det är rockkonsert då tycker jag det ska vara feta gitarrer, tung bas och fläskiga trummor - vilket Roxette levererade. Som en extra bonus rev gitarristen Christoffer Lundquist av en riktig taggtrådsversion av Gärdebylåten (Gärdebyn där låten har sitt ursprung ligger inte så långt bort från Dalhalla).
I år firar Per Gessle och Marie Fredriksson 30-årsjubileum som artistduo och har under årens lopp gjort en stor mängd konserter världen runt. Men trots att de har varit världsstjärnor under många år - med många och långa turnéer i bagaget, och trots att Marie Fredriksson är märkt av sin sjukdom så verkar både hon och Per Gessle ha spelglädjen kvar när de står på scenen.
Konserten med Roxette blev ett härligt minne, trots att det stundtals regnade och trots ett lätt trafikkaos på bilparkeringen när vi skulle åka därifrån.
