Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.
Retinopati vid diabetes – värdet av tidig upptäckt
Är du patient/anhörig? Har du frågor om egna eller anhörigas sjukdomar – kontakta din vårdgivare eller handläggare.
Utvärderingens syfte
Gå igenom den aktuella vetenskapliga grundvalen gällande förekomsten av retinopati vid diabetes, och de metoder som finns för tidig upptäckt och behandling. Resultat från en översikt av nu gällande praxis i Sverige när det gäller massundersökningar och behandling läggs också fram, samt en ekonomisk analys.
Tillvägagångssätt
Strukturerad översikt, kostnadsanalys, analys av kostnadseffektivitet.
Genomgång av publikationen
Intern genomgång av projektgruppen, SBU:s styrelse och SBU:s expertgrupp. Kompletterande extern översikt av experter på området.
Rapportens innehåll
Man uppskattar att 3% av Sveriges befolkning (ca 250 000) har diabetes. Av dessa är 80% över 50 år gamla. Resultaten från enkäten tyder på att behovet av massundersökning av diabetiker för retinopati är allmänt taget väl tillgodosett för diabetiker som behandlas med insulin. För närvarande täcker massundersökningsprogrammet endast en begränsad del av dem som behandlas med oral medicinering eller ett dietprogram. Det pågående massundersökningsprogrammet i Sverige leder till socialekonomiska inbesparingar för typ I diabetes, och är till stor nytta för många patienter då det förebygger blindhet. Antalet förebyggda fall av blindhet är avsevärt lägre för typ II diabetes. En ökad användning av massundersökningar så att även alla personer med typ II diabetes omfattades, skulle medföra en socialekonomisk kostnad på ca 50 000 SEK per förebyggt år av blindhet.
SBU:s slutsatser och rekommendationer
- Personer med insulinberoende diabetes, som är 10 år eller äldre, bör genomgå regelbunden ögonundersökning i form av ögonbottenbedömning och kontroll av synskärpa. Efter den första undersökningen bör undersökningen upprepas vartannat år. Vid förekomst av retinopati får kontrollintervallen bestämmas i varje enskilt fall.
- Personer med icke insulinberoende diabetes bör genomgå ögonundersökning åtminstone i samband med att diagnosen fastställs.
- Behandlande diabetesläkare bör vara väl förtrogna med principerna för ögonbehandling, och ögonläkaren skall ha god information om patientens diabetessjukdom.
- Den behandlande diabetesläkaren bör informera alla patienter om att synhotande ögonförändringar är en vanlig komplikation som i tidigt skede inte alltid ger symtom samt att tidig upptäckt och riktig behandling avsevärt minskar risken för allvarlig synpåverkan/synförlust.
- Behandlande diabetesläkare skall få information om resultatet av ögonundersökningen och svara för att patienten informeras.
- Ögonbottenbedömning kan utföras med oftalmoskopi/biomikroskopi via dilaterad pupill, eller med hjälp av ögonbottenfotografering.
- Pupillen bör dilateras även vid fotografering, och minst två fält per öga bör avbildas, inkluderande stereofotografering av makula-området.
- Fotokoagulationsbehandling bör utföras av erfaren oftalmolog eller under handledning av sådan och är indicerad vid kliniskt manifest makulaödem, proliferativ retinopati och i vissa fall vid preproliferativ retinopati.
- Glaskroppskirurgi (vitrektomi) är indicerad vid tät glaskroppsblödning, vid tilltagande kärl- och bindvävsnybildningar som ej hejdats av adekvat fotokoagulation samt vid näthinneavlossning.
Projektgrupp
- Alm A
- Agardh E
- Algvere P
- Brorsson B
- Deodorsson I
- Lundström M
- Norlund A
- Scherstén B
- Östman J