Åldersgränser för äktenskap, m.m.

Fru talman! Vi ska debattera lagutskottets betän- kande LU13. Vi debatterar sex motioner från den allmänna motionstiden år 2001 som huvudsakligen gäller lagstiftningen om lägsta äktenskapsålder i för- hållande till internationell anknytning. Utskottet ser med tillfredsställelse på det arbete som pågår inom Justitiedepartementet - jag vill inle- da med att säga det. Men enligt utskottets mening är det ytterst angeläget att lagstiftningsåtgärder omgå- ende kommer till stånd i syfte att förhindra barnäk- tenskap och arrangerade äktenskap. Vad utskottet sålunda har anfört bör riksdagen, med bifall till mo- tionerna L206, L284, L288, L302, L321 yrkande 1 och A229 yrkande 29, som sin mening ge regeringen till känna. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. Fru talman! I äktenskapsbalkens 2 kap. 1 § före- skrivs att den som är under 18 år inte får ingå äkten- skap utan tillstånd av länsstyrelsen i det län där den underårige har sin hemvist. Åldersgränsen har moti- verats med att den som är yngre än 18 år i allmänhet inte har nått den mognad som fordras för att själv- ständigt ta ställning till de problem av personlig och ekonomisk art som uppkommer i ett stadigvarande samlevnadsförhållande. Ansökningar om dispens från 18-årsgränsen är sällsynta, och länsstyrelserna är restriktiva med att ge tillstånd till äktenskap för min- deråriga under 15 år. När någon vill ingå äktenskap inför en svensk myndighet prövas, enligt 1 kap. 1 § 1904 års lag, hans eller hennes rätt till detta som huvudregel enligt lagen i det land där hon eller han är medborgare. Enligt 1 kap. 2 § 1904 års lag har en svensk med hemvist i en främmande stat sedan två år möjligheten att få sin rätt att ingå äktenskap prövad enligt lagen i det främmande landet om den med vilken hon eller han avser att gifta sig med medger detta. Detsamma gäller för utländska medborgare med hemvist sedan mer än två år i Sverige eller i annat land än sitt medborgar- land. Då har hon eller han i vissa fall rätten att få denna fråga prövad enligt svensk lag respektive det andra landets lag. För en utländsk medborgare gäller således hem- landets lagar i fråga om rätten att ingå äktenskap och också beträffande lägsta äktenskapsålder. För utländ- ska kvinnor gäller 1904 års lag, och de behöver ingen dispens om de har fyllt 15 år. Oavsett vilket lands lagar som prövas får ingen som är under 15 år ingå äktenskap i Sverige utan tillstånd av länsstyrelsen. Men för utländska kvinnor gäller 1904 års lag, och de behöver ingen dispens, som sagt, om de har fyllt 15. Äktenskap som har ingåtts utomlands enligt ut- ländsk lag är giltigt i Sverige om det är giltigt i den stat där äktenskapet ingicks eller i de stater där man- nen och kvinnan är medborgare. Dock följer det av 7 kap. 4 § 1904 års lag att beslut som meddelats av utländsk myndighet inte får tillämpas i Sverige om det strider mot den svenska rättsordningen, mot ordre public-reglerna. En bedömning görs i varje särskilt fall, i första hand av de rättstillämpande myndighe- terna. Fru talman! Vi har också FN:s äktenskapskon- vention som Sverige tillträdde år 1964, som syftar till att bringa äktenskapsreglerna i samklang med FN:s stadga och den allmänna förklaringen om de mänsk- liga rättigheterna. I artikel 16 i förklaringen uttalas att äktenskap må ingås endast med de blivande makarnas fria och fullständiga samtycke. Enligt konventionen ska äktenskapet inte anses i laga ordning ingånget utan båda partners samtycke. Detta ska anges av dem personligen efter vederbörlig kungörelse samt inför behörig myndighet och i vittnens närvaro, i enlighet med vad lag föreskriver. Fru talman! Vi kan övergå till motionerna. Motio- nerna i dessa spörsmål inriktar sig på att förhindra barnäktenskap och tvångsäktenskap. I motion L206 begärs det att regeringen ska lägga fram förslag till ändring i lagen om vissa internatio- nella rättsförhållanden rörande äktenskap och för- myndarskap för att förhindra att mycket unga kvinnor ska kunna gifta sig utomlands och leva som gifta i Sverige för att sedan kunna gifta sig borgerligt i Sve- rige vid 18 års ålder. I L284 efterlyser motionären stöd för unga in- vandrarkvinnor så att de slipper tvångsäktenskap. Motionären efterlyser också en utredning som före- slår åtgärder för att förhindra tvångsäktenskap. I motion L302 krävs det en ogiltighetsförklaring av utländska äktenskap som mycket unga kvinnor har tvingats in i. I motion L321 krävs det att regeringen ska göra en kraftsamling så att svenska lagar efterlevs och tilläm- pas oavsett etniskt ursprung. En patriarkalisk familje- syn ska inte kunna få stöd i svensk lagstiftning. Allas likhet inför lagen måste garanteras. I motion A229 anförs bl.a. att sexuellt umgänge med barn i skydd av äktenskapet inte kan försvaras på något sätt. Fru talman! Utskottets ställningstagande i dessa motionsspörsmål är följande: Enligt utskottet kan den nuvarande 15-årsgränsen ifrågasättas, och utskottet har stor förståelse för den omsorg och omtanke om unga kvinnor och flickor som ligger bakom dessa motionsyrkanden. Vidare måste man ifrågasätta om inte bestämmelserna i 7 kap. 4 § innebär otillräckliga möjligheter att i enskilda fall ogiltigförklara äkten- skap som ingåtts utomlands av mycket unga personer under 18 år. Utskottet anser att det är angeläget att dessa frågor liksom lagvalsreglerna i 1904 års lag snarast får en närmare genomlysning och efterlyser lagstiftningsåt- gärder. Det pågår ett arbete inom departementet, och vi är många politiker som har engagerat oss i de här frågorna, speciellt efter den tragedi som återigen har drabbat en familj, där en familjemedlem dödade en annan för något som hör en svunnen tid till. Fru talman! Just nu i Sverige lever unga kvinnor som känner sig hotade. Det är unga kvinnor som dödas för att de väljer kärleken och nekar att bli bort- gifta. Detta måste förhindras. Som svensk kvinna är jag född fri med en fri vilja och rätt att välja mitt liv. Ingen ska med något lands lag kunna ifrågasätta de mest elementära rättigheterna som vi har i vårt jämställda Sverige, vår fria vilja att bestämma vilken partner vi vill ha och dela livet med. Alltså ska ingen ideologi, ingen religion, ingen kultur och ingen tradition hindra någon människa från att välja sitt liv. Fru talman! Utskottet efterlyser lagstiftningsåt- gärder omgående. Ett enigt utskott anser att det är angeläget att regeringen snarast kommer med ett lagförslag så att riksdagen kan besluta om en lag som förhindrar barnäktenskap och arrangerade äktenskap. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Den morgon när vi skulle justera detta betänkande var vi fortfarande chockade över att ett mord på en ung kvinna hade skett i Uppsala. Den- na unga kvinna hade blivit förbjuden att gifta sig med den hon älskade. Hon blev dödad av sin egen far. Långt tidigare har bl.a. vi moderater känt att den kultur som människor som kommer hit till Sverige har är skrämmande när det gäller kvinnor och flickor. Hittills har det varit svårt att få Socialdemokraterna att inse att de personer som vistas i vårt land måste följa svensk lag. Helst borde man kunna skriva på en handling där man lovar detta första gången man trampar svensk mark. Marina Pettersson har redogjort för gällande lag, men lagen följs ju inte. Den överträds. Det har länge varit tyst i den allmänna debatten. En anledning har varit att man så fort man ifrågasätter invandrares beteende och kultur snabbt blir anklagad för att vara rasist. Det aktuella mordet har gjort att det nu är comme-il-faut att kritisera och fördöma. Nu vågar både journalister och privatpersoner skriva om detta. Fru talman! Flickor har lidit onödigt länge av den flathet som regeringen har visat inför dessa svåra frågor. I dagens Aftonbladet vittnar Samira, Saleha, Beri, Sara, Gila, Heba, Fatima och Rania om sina lidanden. Underåriga flickor tvingas att åka till hem- landet och gifta sig med en man som familjen, dvs. fadern, har utsett. Ett sådant äktenskap ger denne man hans livs högsta vinst: inträde till Sverige. Detta sker i hemlighet, och det finns säkert underåriga gifta flick- or i Sverige som inte myndigheterna vet om. Dessa flickor förmenas rätten att leva i enlighet med svensk lag. Vi moderater har länge kämpat för att invandrare och flyktingar så fort som möjligt ska integreras i det svenska samhället och erbjudas arbete. Då minimeras risken för att flickor tvingas att gifta sig eller, lika illa, hindras att gifta sig. Att sitta på en förläggning eller i isolerade öar i kommunerna där man bara träf- far egna landsmän har till följd att man utan repressa- lier kan förtrycka familjens kvinnor och flickor och kanske inbilla män och pojkar att de har rätt att be- stämma över sina fruar, systrar och mödrar här i Sve- rige. Flera moderata motioner och andra aktiviteter här i riksdagen syftar till att få en förändring till stånd, att den som vill bo och leva i Sverige måste tillgodogöra sig de värderingar och lagar som gäller här. Att kunna svenska språket måste därför också bli en förutsätt- ning för medborgarskap. Fru talman! Vid justeringen av detta betänkande hade vi förberett oss på ett avslag, som tidigare, på motionerna och hade förberett en reservation. Vi blev mycket glatt överraskade när motionerna blev bifallna och väntar nu med spänning på den departe- mentspromemoria som ska komma i vår. Vi skulle bli väldigt besvikna om den, vilket händer ibland, blir försenad. Jag yrkar bifall till det enda förslaget, nämligen utskottets. En av motionärerna från vårt parti, Catha- rina Elmsäter-Svärd, är anmäld till debatten, och jag avstår därför från att beröra denna motion.

Fru talman! Berit Adolfsson reagerar på regering- ens flathet, säger hon, och på att det har tagit så lång tid. Har inte Berit Adolfsson uppmärksammat att det här arbetet har pågått en tid i Justitiedepartementet? Har Berit Adolfsson blundat för det?

Fru talman! Jag har fått veta att det pågår. Men som vanligt pågår sådant så förskräckligt länge att alla dessa flickor som jag redovisade fortfarande lider under förutsättningarna att deras fäder och bröder kan behandla dem på ett sätt som vi inte accepterar här i Sverige. Men vi ser naturligtvis fram emot att det snabbt kommer en lösning.

Fru talman! I dag kommer den här församlingen att fatta ett beslut som innebär ett ställningstagande för barnens rätt till sin barndom. Lagutskottets betän- kande Åldersgränser för äktenskap, m.m. klargör att vi inte accepterar barnäktenskap och tvångsäkten- skap. Lagen som tillåter barnäktenskap för barn som är utländska medborgare är ett svek mot barn, ett svek från oss här i riksdagen och ett svek från regeringen. Detta visar onekligen på att vi alla har haft en överdriven rädsla för att göra etnocentriska över- tramp, en rädsla för att framstå som intoleranta mot andra kulturer. Men, fru talman, att inte tillåta bar- näktenskap och tvångsäktenskap är inte en fråga om intolerans. Lagen har kritiserats av FN:s kommitté för bar- nens rättigheter eftersom den är diskriminerande och strider mot barnkonventionen. Vi har alltså i dag en lagstiftning som bara skyddar svenska barn, eller barn med enbart svenskt medborgarskap, från barnäkten- skap. Det är ett otroligt svek mot alla barn med ut- ländskt medborgarskap. Lagen, den juridiska ord- ningen i Sverige, är diskriminerande. Det är ett enigt lagutskott, fru talman, som ifråga- sätter denna ordning. Vi vill ta bort lagen som tillåter barnäktenskap för barn med utländsk bakgrund. Det är ett steg i rätt riktning. I den officiella statistiken finns det bara 42 perso- ner under 18 år, dvs. 42 barn under 18 år, i Sverige som är gifta. I verkligheten är dock barnäktenskapen fler. Mörkertalet är sannolikt stort. De mycket unga flickor som är gifta när de kommer hit anmäler inte alltid det till skattemyndigheterna. Inte heller anmäler de unga flickor som kanske har växt upp här och tvingats till giftermål i andra länder dessa giftermål till skattemyndigheterna när de kommer tillbaka till Sverige. I dagens DN lyfts ett aktuellt fall upp av Torbjörn Malm, som är ämnessakkunnig på Justitiedeparte- mentet. Han säger: "När någon är väldigt ung kan det anses strida mot grunderna för den svenska rättsordningen och då registreras inte personen som gift här i Sverige. Nyli- gen kom en 14-årig flicka hit som Riksskatteverket vägrade acceptera som gift." Jag vill poängtera, fru talman, att även om lagen ändras kvarstår problemet med att unga flickor gifts bort. Att vi ändrar lagen och inte tillåter barnäkten- skap är visserligen en ytterst viktig signal för att mot- verka dessa, men det behövs ytterligare åtgärder för att skydda de här flickorna - för att skydda de här barnen. Jag vill peka på tre åtgärder som vi alla måste ta till oss. För det första måste vi alla bli duktigare på att lyssna på de erfarenheter som många flickor i vår omgivning har - lyssna! Ja, feminismen och kvin- norörelser påminner oss hela tiden om att kvinnors mänskliga rättigheter aldrig får inskränkas, aldrig får kränkas. Kultur, traditioner och religionsfrihet ursäk- tar inte övergrepp mot kvinnors mänskliga rättigheter. Men det är inte kulturen i sig, utan det är just traditio- ner. Jag vill lyfta fram att det i Sverige i dag finns flickor som i likhet med den mördade Fadime alltmer högljutt hävdar rätten till sitt liv och sin kropp. De ifrågasätter mäktiga uttolkare av traditioner, seder och bruk, och de behöver stöd och hjälp. Därför ska skola, socialtjänst och lagstiftning stå på deras sida, och det ska vi göra med tydlighet. Det finns värden som inte kan relativiseras bort. Mitt studiebesök på Rosengårdsskolan i Malmö, fru talman, visade också att unga flickor faktiskt kan vara positiva till ett arrangerat äktenskap. Dessa flickor ser då äktenskapet som ett sätt att frigöra sig från ett hårt hållet liv, från en hårt hållen vardag styrd av föräldrarna. Detta, fru talman, är vårt problem. Jag menar att vi inte kan belasta eller fördöma de enskil- da unga flickor i Sverige som ser ett äktenskap som en lösning eller enda utvägen ur ett liv i ofrihet. Men det är föräldrarnas och vårt ansvar, ja, det är hela samhällets ansvar, att erbjuda dem en barndom och ett liv som inte begränsas - ett liv utan ett påtvingat äktenskap. För det andra, fru talman, vill jag lyfta fram integ- rationspolitiken. Vi måste få till stånd en bättre integ- rationspolitik. En bra integrationspolitik handlar om att förändra och förbättra människors möjligheter, att skapa förutsättningar för människor att delta och medverka i samhället. Integrering är inte detsamma som lobotomering. Integrationspolitik handlar om att i samhället skapa mekanismer som är processinriktade. Integrationspo- litiken måste hela tiden pågå och kan därför aldrig betraktas som säkerställd. En central del av detta handlar om att kvinnor och män - oavsett hudfärg eller medborgarskap - ska ha rätt till bostad, rätt till arbete och ett liv som de är tillfreds med utan att samhället diskriminerar dem. För det tredje, fru talman, anser jag att vi måste kunna ställa krav på de föräldrar som gifter bort sina flickor. Från Vänsterpartiets sida efterlyser vi således en liknande juridisk ordning som finns vid köns- stympning. De föräldrar som gifter bort sina barn ska kunna ställas till svars för det. På Justitiedepartementet pågår redan en översyn av de lagar som reglerar äktenskapsåldern för barn och ungdomar som inte är svenska medborgare. Jus- titieminister Thomas Bodström har tidigare utlovat att en proposition kommer redan i höst. Det tycker vi är bra. Men vi tycker även att man ska se på ansvaret i den här frågan. Skulden ska inte läggas på flickorna, på barnen. Föräldrarna måste ha ett ansvar för att inte gifta bort sina barn. Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och förutsätter, precis som det står i betänkandet, att lag- stiftningsåtgärderna omgående kommer till stånd i syfte att förhindra barnäktenskap och arrangerade äktenskap. Med arrangerade äktenskap menar vi från Vänsterpartiets sida tvångsäktenskap, alltså de äkten- skap som arrangeras mot en persons vilja. Fru talman! Jag vill även ställa en fråga till Berit Adolfsson med anledning av hennes anförande. Jag blev lite tveksam när Berit Adolfsson sade: Vi mode- rater har hela tiden tyckt att den kultur som männi- skor kommer ifrån är skrämmande. Jag hoppas att Berit Adolfsson är överens med mig om det jag tog upp tidigare, att det inte är själva kulturen det handlar om utan att det är traditionerna, det är sederna. Jag undrar om det är så eller om det handlar om själva kulturen. Berit Adolfsson tog även upp en annan viktig sak. Det här är ju diskussioner som kommer att pågå. Det är även sådana diskussioner som de främlingsfientliga krafterna i vårt samhälle kommer att föröka hitta spår av och ta ur för att visa: Se! Till och med i Sveriges riksdag gjorde de så här. Så får det aldrig bli, fru talman. Vi måste ta starkt avstånd från de främlings- fientliga krafterna och i tydlighet klargöra det vi me- nar. Vilka värderingar är det som Berit Adolfsson syftar på? Vi har i debatten i dag om ett tidigare be- tänkande hört att vi tydligen har olika värderingar. Kristdemokraterna har en värdering i sin familjepoli- tik. Kanske instämmer Moderaterna i den. Vänster- partiet har en annan, Socialdemokraterna har en an- nan osv. Men jag hoppas att Berit Adolfsson vill tydliggöra att det hon menar med värderingar är just alla människors lika värde och de mänskliga rättig- heterna.

Fru talman! Det menade jag, Tasso Stafilidis. Jag syftade på en kultur som tillåter att tvång och våld får förekomma mot kvinnor och mot barn och att tvångsäktenskap ska föreligga. Det är det vi pratar om här i dag. Det var det jag menade i mitt anförande. Om jag var otydlig ber jag om ursäkt.

Fru talman! Jag vill bara tacka Berit Adolfsson och ytterst också tacka hela lagutskottet för att vi är så otroligt överens om det här. Vi kommer faktiskt mycket längre i frågor när vi är överens över våra partigränser.

Fru talman! Det här är ett enigt betänkande, men de frågor som behandlas är ju av principiellt och medmänskligt väldigt stor betydelse för många flick- or med invandrarbakgrund. Därför känner jag det angeläget att få säga några ord trots enigheten. Det har sedan länge varit ett uppmärksammat pro- blem att unga flickor med invandrarbakgrund gifts bort och ingått äktenskap, ofta i föräldrars tidigare hemland. Sedan har man återvänt till Sverige och levt här som gifta trots att i Sverige gällande äktenskaps- ålder inte uppnåtts. Det händer att de som på det här sättet ingått äktenskap är i mycket låg ålder, åldrar som vi i Sverige räknar som barn och där man långt ifrån har uppnått äktenskapsmogen ålder. Varje år har det i riksdagen motionerats om att re- geringen måste göra ändringar i lagar och bestämmel- ser så att dessa barnäktenskap inte i praktiken be- traktas som giltiga i Sverige när paret återvänder hit, om man har gift sig i ett annat land med andra seder och traditioner som tillåter barnäktenskap. Vi vet också att många av de här barnen och unga flickorna blir bortgifta tvångsmässigt. De kanske inte ens har sett eller träffat den tilltänkte mannen. Detta är, som jag ser det, ett i Sverige förlegat synsätt och ett ovärdigt sätt att bli gift. Att bli en annans maka bör ske av kärlek och av egen fri vilja och vid en ålder som kan betraktas som mogen för ett så allvar- ligt och framtidsavgörande steg som att gifta sig och bilda familj. Fru talman! Jag vet att regeringen brottats med frågan om lagändringar och annat som behövs för att svensk lag inte bara ska gälla utan också efterföljas när det gäller åldersgränser för äktenskap också i familjer med invandrarbakgrund. Jag vet också att det inte är någon lätt fråga att handskas med eftersom det kan uppstå mycket kons- tiga situationer. Men frågan måste likväl få sin lös- ning. Vi kan inte längre godta olika åldrar för äkten- skap beroende på varifrån man härstammar. De senaste årens tragiska s.k. hedersmord på unga flickor accentuerar vikten av att Sverige inte längre accepterar förnedrande, tvångsmässiga och lagvidriga företeelser mot unga flickor. Inte heller ska unga flickor behöva gömma sig för att de vill leva fria från trycket av att kanske behöva gifta sig med någon de inte valt eller älskar. Regeringen måste nu påskynda en lösning som gör att lagen inte är tandlös utan också i praktiken förhindrar tvång och barnäktenskap. I det betänkande vi behandlar tillkännages för re- geringen att det är angeläget att lagstiftningsåtgärder omgående kommer till stånd i syfte att förhindra barnäktenskap och arrangerade äktenskap. Lagut- skottet tillstyrker de här motionerna, och jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Alla har vi skakats av mordet på Fa- dime. Det är också oerhört svårt för oss att förstå att Fadime berövades livet på grund av att hon ville leva som andra unga kvinnor i vårt land. För alla de som levt i tron att människor från andra kulturer anpassat sig till våra regler i det svenska samhället har det skett ett uppvaknande. Verkligheten visar att det finns invandrargrupper som efter flera decennier i Sverige fortfarande inte har integrerats i det svenska samhäl- let. Det är ett stort misslyckande i integrationsarbetet. Det är djupt beklagligt att regering och riksdag inte insett hur utlämnade de unga invandrarflickorna varit i de familjer där män förtrycker kvinnor. Det är djupt beklagligt att ansvariga har sett mellan fingrar- na, tillåtit sexuellt utnyttjande av minderåriga och godkänt utländska arrangerade äktenskap. De unga kvinnornas möjligheter att välja livsstil, utbildning och partner här i Sverige har inte stöttats av myndig- heter och beslutsfattare. Därför har kvinnors fria val kunnat förtryckas av familjen och släkten. Att vi i Sverige har särbehandlat unga kvinnor be- roende på medborgarskap är diskriminering beroende på bakgrund. Att länsstyrelserna kan ge dispens till äktenskap för flickor under 15 år borde enligt min mening inte vara tillåtet. Alla under 18 är omyndiga, de under 15 år är också minderåriga. Skolplikt, som omfattar alla barn och ungdomar i Sverige, bör även omfatta invandrarflickor. Det är oacceptabelt att utländska medborgare med hemvist i Sverige ska kunna ingå äktenskap utom- lands med 12-13-åringar och sedan få det legaliserat i Sverige. Rädda Barnen har i sitt bokslut för år 2000 också påpekat att flickor med utländsk bakgrund är särskilt utsatta här i Sverige. Deras hälsa har ett nära samband med deras livsförhållanden och föräldrarnas bestäm- manderätt. De drabbas också i högre grad av psykisk ohälsa och löper större risk att lyckas sämre i skolan. Jag tycker att det skulle vara mycket intressant att granska de rättstillämpande myndigheternas bedöm- ningar när det gäller att förhindra barnäktenskap. Möjligheten finns ju redan i dag inskriven i lagen. I 1 kap. 7 § i 1904 års lag står att läsa att ett beslut som har meddelats av en utländsk myndighet inte får till- lämpas i Sverige om det skulle vara uppenbart oför- enligt med grunderna för den svenska rättsordningen. Är det verkligen förenligt med svensk lag att ge dis- pens för giftermål för minderåriga flickor? Mitt svar är nej. Herr talman! Den tragiska händelsen i Uppsala och mordet på Fadime har fått många att reagera och agera. Opinionen mot hedersmord har tvingat majo- riteten att byta fot och bifalla samtliga motionsyrkan- den. Syftet är att förhindra barnäktenskap och arran- gerade äktenskap. Vi i Centerpartiet välkomnar majo- ritetens bifall till motionerna och förväntar oss nu att lagstiftningsåtgärder snarast kommer till stånd. Men jag är besviken efter att ha läst den text som kommit till efter lagutskottets behandling av ärendet. Där står att den nuvarande 15-årsgränsen i 1904 års lag bör ifrågasättas. Där står vidare att det bör disku- teras om 7 kap. 4 § är tillräckligt. I utskottets ställ- ningstagande finns också följande mening: "att prin- ciperna för när utländska äktenskap skall få giltighet i Sverige skall övervägas". Med nuvarande skrivning i betänkandet känns det som att majoritetens motivation har dämpats något angående åldersgräns för äktenskap - just detta att regeringen ska överväga. För invandrarflickornas bästa och för regeringens trovärdighet i frågan måste regeringen nu agera tyd- ligt så att lägsta äktenskapsålder blir 18 år, oavsett vilken bakgrund kvinnorna har. Regeringen måste också tydligt agera för att äktenskap som ingåtts ut- omlands med minderåriga ska ogiltigförklaras i Sve- rige. Centerpartiet anser att det behövs en lagändring omgående.

Herr talman! Viviann Gerdin ifrågasätter om texterna i betänkandet är tillräckligt starka för att få den lösning som vi vill ha. Då måste jag informera Viviann Gerdin om att man i Justitiedepartementet just nu arbetar med en ändring som syftar till att få en 18-årsgräns för äktenskap. Där likställs utländska flickor och svenska ungdomar. Justitieminister Tho- mas Bodström har tidigare också utlovat att det kommer en proposition. Viviann Gerdin har i en debattartikel i Värmlands Folkblad i förra veckan tyckt till om att det är dags att införa en obligatorisk information till alla invand- rare. Det kanske Vivianne Gerdin kan utveckla här i talarstolen.

Herr talman! Först vill jag säga att när det gäller att Justitiedepartementet just nu arbetar med att för- ändra lagstiftningen är det så att redan vid fjolårets behandling av några motioner fick vi till svar att det pågår ett arbete inom Regeringskansliet. Därför skulle riksdagen avvakta och inte föregripa resultatet av det arbetet. Det sades också att frågan var upp- märksammad på nordisk nivå. Jag kan inte erinra mig att jag har hört någonting om vad som har skett vad gäller förändringar efter det att vi behandlade frågan om barnäktenskap förra året. När det sedan gäller min debattartikel står jag fullständigt för att vi måste bli mycket bättre på att informera om vad det är för regler som gäller i Sveri- ge. Det är självklart så att de som kommer hit till vårt land, även unga invandrarkvinnor, ska omfattas av svenska regler. Det jag ifrågasätter är att regeringen, när bifallet till motionen är så klart och det i motionen är så klart och tydligt skrivet att det handlar om att vi ska ogil- tigförklara barnäktenskapen, ändå säger att frågan ska övervägas. Det är det som gör mig väldigt orolig.

Herr talman! Jag är faktiskt lite förkrossad. Har inte Viviann Gerdin läst hela betänkandet och motio- nerna? Vi har ju bifallit motionerna och gjort ett till- kännagivande till regeringen. Jag ska också informera Viviann Gerdin om att jag själv har varit i kontakt med Justitiedepartemen- tet. Jag har talat med tjänstemän och haft överlägg- ningar där. Detta är alltså faktiskt på gång, och det är san- ningen.

Herr talman! Till Marina Pettersson vill jag svara så här: Det återstår att se vad som väger tyngst, texten i motionerna eller regeringens skrivningar, där det står att frågan bör övervägas. Det är ordet bör som jag reagerar på och som jag tycker inte är så klart och tydligt från regeringens sida.

Herr talman! Det är ett enigt utskott som kräver 18 års åldersgräns för äktenskap. Detta är viktigt och mycket bra, men det räcker inte. Vi vet från diskussionen om könsstympning att lagen förbjuder detta. Vi vet att straffet för kvinnlig könsstympning är mycket strängt i Sverige. Och vi vet att det finns människor i Sverige som inte re- spekterar denna lag. För att skydda barnen, flickorna och de unga kvinnorna behövs mycket mer. Under de här dagarna efter mordet på Fadime har jag varit ute på många demonstrationer och träffat mycket modiga kvinnor som jobbar med den här frågan i vardagen. Ett av deras krav är att Sverige ska agera mycket mer bestämt på den internationella arenan. De vill t.ex. att Turkiets inträde till EU ska villko- ras av vissa förändringar i lagarna så att hedersmord inte längre ska betraktas som ett relativt lätt brott som bestraffas lindrigt. Det finns också anledning att tänka på vad Sveri- ge skulle kunna göra på FN:s arena för att de här utsatta flickornas och kvinnornas position skulle förbättras. Jag var i FN i november. Jag blev mycket imponerad av det fantastiska arbete som svenskarna gör där. Bara en sådan sak som det envisa agerandet mot barnsoldater från svensk sida bör uppmärksam- mas och berömmas. Men samma arbete bör också pågå när det gäller kvinnornas rättigheter. Vi har en lång erfarenhet av framgångsrikt arbete för barnens rättigheter och för försvar av de mänskliga rättigheterna. Vi måste gå vidare. Men också om vi gör det återstår väldigt mycket att göra här och nu. Fadimes grav är faktiskt de poli- tiska illusionernas grav. När vi begraver den här stackars flickan bör vi också begrava tron på att bara vackra ord räcker. Bara för att vi ställer oss upp och talar vackert om generositet och solidaritet, om jäm- likhet, valfrihet och samspel med invandrarna betyder det inte att detta inträffar. Inte heller pengarna räcker. Vi vet mycket väl att miljoner på miljoner har kastats i storstadssatsningen. Har detta på något sätt påverkat de isolerade gruppernas situation? Inte ett dugg. Jag har framför mig en utredning som kom i sam- band med en annan hemsk händelse. Det var branden i Göteborg. Denna utredning säger klart och tydligt - det har alltså gått nästan tre år - att all information inte nådde ut till de etniska grupper som var särskilt drabbade av branden. Kommunala myndigheter och andra myndigheter saknade med något undantag tillräcklig kännedom om och kontaktvägar till repre- sentanter för de drabbade och deras föreningsliv och trossamfund. Det fanns inga kommunikationskanaler. Inte ens när barnen hade brunnit upp kunde de svens- ka myndigheterna nå dit. På annat håll står det att segregation, diskrimine- ring, negativ attityd hos stora delar av majoritetsbe- folkningen och ouppfyllda förväntningar har lett till en negativ inställning till det svenska samhället hos många. En grogrund för misstro finns. Jag kan komma med ett direkt vittnesmål om det- ta. Jag har arbetat med arbetslösa under flera år. Jag vet att officiella papper åker rakt ned i papperskor- gen. Jag vet att om jag vill nå dem, mina medmänni- skor som jag vill jobba tillsammans med, som jag hoppas kunna bistå på något sätt med någon form av stöd, då skickar jag inte brev via socialförvaltningen. Då affischerar jag inte på socialkontoret eller på ar- betsförmedlingen, för det läser de inte. Och om de läser det så tror de inte på vad som står där. Det bästa sättet att nå dem är faktiskt att annonsera i Metro. Metro läser de alla. Det visar tydligt hur djupt avståndet är mellan oss och dem. Det är det som vi måste göra slut på. I an- slutning till debatten om könsstympning skrev jag en artikel som publicerades i Upsala Nya Tidning. Jag skrev om en somalisk läkare, en kvinna, som inte fick bli läkare i Sverige. Arbetsförmedlaren tyckte att det var jättebra om den där tjejen så fort som möjligt kunde bli sjukvårdsbiträde. Att hon ville studera sjukvårdssvenska och bli läkare var för långsökt. Det skulle ta för lång tid. Det kostade för mycket. Just en sådan person, som tillhör gruppen men som har mycket stor kompetens, skulle ha varit den bästa agenten för arbete mot könsstympning i den egna gruppen. Vi kan inte lösa de här hemska pro- blemen om vi inte öppnar arenor där folk, t.ex. de här kvinnoorganisationerna som Terrafem och många andra, kan agera för att etablera en tvåsidig kommu- nikation. Vi kan inte ändra en medeltida mentalitet genom informationskampanjer. Det enda sättet att ändra den här mentaliteten är att föra en ständig dia- log och att jobba pedagogiskt med mycket tålamod mitt i de här grupperna tillsammans med de progres- siva krafter som finns i de här grupperna. Och det gör vi inte. Jag träffade de här kvinnorna som demonstrerade i anslutning till Fadimes död. När de har pengar för telefonen har de inte pengar för lokalen. När de har pengar för lokalen har de inte möjlighet att sitta vid telefonen och svara på rop på hjälp. Pengarna går ju till den offentliga sektorn och inte till de här progres- siva grupperna.

Herr talman! Det har varit väldigt intressant för mig att här få följa lagutskottets intressanta debatt under dagen, och också höra på den stora enighet som har varit. Det är kanske i huvudsak ett uttalande som har förvånat mig, men som också var väldigt intres- sant. Det var Berit Adolfsson. Hon gjorde en avvikel- se från den linje som är den traditionella moderata, att man ska satsa mer på polis- och på rättsväsendet, och ville i stället satsa resurser på kontraktsskrivande för att förebygga våld den vägen. Det tycker jag var väl- digt intressant, och det ska jag också följa i andra sammanhang. Jag ska först också tacka för det vänliga bemötan- de som mina motioner har fått. Jag ska utveckla lite utifrån den ena motionen jag skrev, som också är kopplad till den andra motionen, som jag också har fått ett positivt bemötande för. Jag ska tala om kusi- näktenskap. Hur frekvent är kusinäktenskap i Sverige? I vilka invandrargrupper förekommer det? Finns det någon undersökning som visar på ett samband mellan stör- ningar på barn och kusingifte? Vad är den historiska bakgrunden till kusingifte? Har någon tittat på kopp- lingen mellan arrangerade äktenskap och kusinäkten- skap? Har någon tittat på kopplingen mellan heder- smord och kusinäktenskap? Vi vet att Fadime, som många av oss har talat om här i dag men även vid ett tidigare debattillfälle, inte ville gifta sig med en kusin. Hennes syster är gift med en kusin. Hennes kusiner är gifta med kusiner. Det här är en struktur som det är dags att synliggöra. Alla kulturer kategoriserar inte familjeband lika- dant. Vissa kulturer har exempelvis samma ord för mamma som för moster och samma ord för pappa som för farbror. Begreppet kusin, dvs. vår benämning på släktskapet mellan barn till syskon, är inte själv- klart för alla. Många kulturer, bl.a. grupper som lever här i Sverige inklusive kristna, skiljer mellan s.k. parallellkusiner och korskusiner - barn till syskon av samma kön respektive motsatt kön - och anser att en son absolut inte bör gifta sig med sin farbrors dotter, eftersom de anses vara för nära släkt - patrilineär parallellkusin. Sonen uppmanas däremot att gifta sig med sin morbrors dotter, korskusin på mödernet. Å andra sidan finns det strikt patrilineära systemet att en son bör gifta sig med pappans brorsdotter, vilket förekommer hos många muslimska grupper, speciellt hos beduinerna. Det är omöjligt att i dag rent statistiskt fastställa antalet kusinäktenskap i Sverige, eftersom de inte registreras på något speciellt sätt. Enligt äktenskaps- balken finns det inga lagliga hinder för kusinäkten- skap. Såvitt jag har kunnat utröna finns det inte heller någon forskning avseende frekvensen av kusinäkten- skap, utöver det som medierna har gjort under de senaste veckorna. Det finns faktiskt en hel del där som är ganska intressant att ta del av. Jag har kontrollerat med socialantropologer som länge har framhållit att många av de seder och bruk som invandrare har praktiserat i sina ursprungsländer och tar med sig till Sverige ganska snart ges upp i det nya hemlandet, eftersom det är svårt att hålla fast vid dem längre än under en generation. Här har man inkluderat också arrangerade äktenskap och proble- matiken med kusinäktenskap som är en del av dessa tvångsäktenskap. Man menar att denna sedvänja ges upp efter en generation. Men det har visat sig att socialantropologerna och andra experter på detta område har haft fel. Dessa traditioner sitter djupare. De upprätthålls och förstärks t.o.m. ibland i länder som Sverige. Jag tycker att man måste ta konsekvenserna av att det som vi har fått oss till del tidigare av experter har visat sig vara felaktigt. Detta handlar om patriarkala strukturer som ur- säktar sig med att kusinäktenskap måste ses som en trygghet för kvinnan. Om hon gifter sig med person som bor långt bort kan det vara svårt för kvinnans manliga släktingar att försvara henne om hon far illa. Då talar man inte om att äktenskapet i sig kan vara ett sätt att fara illa. Ett annat skäl som ofta anges för kusinäktenskap är att man vill hålla ihop sin grupp. Och i det tror jag att det ligger mer sanning. Herr talman! De flesta folkslag ogillar incest. Å andra sidan skiljer sig definitionen av incest mellan olika folkslag. Äktenskap mellan parallellkusiner på faderns sida är exempelvis otänkbart, i det närmaste incest för en del grupper. I Sverige är det dock helt lagligt. I förarbetena till den nya äktenskapsbalken avfär- dade man tanken på att förbjuda äktenskap mellan kusiner av genetiska skäl, eftersom risken för miss- bildningar hos avkomman visserligen är något för- höjd men trots det mycket liten. Skillnaden i antalet missbildningar ansåg man däremot kanske var större när det handlade om socialgrupper. Antalet missbild- ningar är större i familjer med dålig ekonomi och låg status än i mer välmående familjer. Enligt en föredra- gande läkare vid Socialstyrelsen som jag har haft kontakt med registreras inte nyfödda barn med miss- bildningar utifrån dessa grunder. Det finns alltså ingen undersökning gjord under senare år, och det finns ingen aktuell statistik att tillgå som styrker ut- talanden som man ibland möts av om att antalet missbildade barn är en följd av att man i generationer har gift sig inom en begränsad grupp. Detta behöver kompletteras. Jag skulle också vilja säga att det i en del länder i dag finns möjlighet till genetisk rådgivning om man lever i en grupp där dessa sedvänjor praktiseras. Det är kanske de mer välutbildade som har tillgång till den typen av konsultationer. Det är någonting som man skulle kunna erbjuda även människor i sådana grupper boende i Sverige som står inför att välja en kusin eller någon annan som partner. Redan när Anita Gradin var statsråd gjorde hon en översyn av dessa frågor och tog fram någon form av utredning som jag inte har lyckats spåra. Men jag vet att den finns någonstans. Och det skulle vara väldigt intressant att se om någon kan få fram den så små- ningom. Enligt Institutionen för Folklivsforskning vid Stockholms universitet, som har studerat muslimska mäns situation i Sverige, är hedersbegreppet för en djupt troende muslim av oerhört stor betydelse. Den som förlorar sin heder, exempelvis genom att barnen uppför sig på ett felaktigt sätt, mister möjligheten att komma till paradiset. En man som har misslyckats med att uppfostra sina barn är socialt död. Hans syst- rar blir inte gifta, skammen är oändligt stor för en sådan man, och hans liv har inte varit till någon nytta. Nu tycker jag att man skulle kunna analysera des- sa frågor djupare än så här. Det känns lite tunt. Men detta är den typen av kunskap som man i dag kan få fram när man söker den. Jag skulle vilja avsluta mitt anförande genom att säga att jag tycker att man återigen naturligtvis ska skaffa sig bättre bakgrundskunskap till detta men att man ska överväga möjligheten att återigen i lagstift- ning förbjuda kusinäktenskap och ha en dispensmöj- lighet kopplad till detta. Sedan kan man aldrig nog understryka hur viktigt det är att kommunerna följer upp det som vi debatte- rar och beslutar här genom att ta egna initiativ till att kartlägga situationen i den egna kommunen, gärna tillsammans med andra kommuner. Men man måste få en bild av detta lokalt och ta itu med det som man behöver göra. Det har nämligen varit alldeles för mycket överslätande, döljande, förnekande och passi- vitet i dessa frågor runtom i våra kommuner, inte minst i mitt eget län. Jag tycker att det är oerhört viktigt att man kopp- lar ihop den här situationen med kusinäktenskap till unga flickors egna val, tvångsäktenskap, hedersför- tryck och ytterst hedersmord, mansrollen och jäm- ställdheten. Jag ska följa lagutskottets fortsatta strävanden i dessa frågor. Och fr.o.m. i dag känns det oerhört positivt att göra det med de beslut som ni har fattat och den konstruktiva debatt som har förts.

Herr talman! I det betänkande som vi just nu de- batterar behandlas min och Monica Greens motion där vi kritiserar gällande lagstiftning, eftersom den inte behandlar alla flickor lika. Avvikande regler för flickor med utländskt med- borgarskap passar inte i ett samhälle där vi betonar allas lika rätt och värde. Enligt svensk lag får den som är under 18 år inte ingå äktenskap utan tillstånd av länsstyrelsen. Men för utländska medborgare gäl- ler lagen i det land som han eller hon är medborgare i fastän flickan eller pojken bor i Sverige, men ingen under 15 år får ingå äktenskap. Sker äktenskapet i hemlandet kan flickan t.o.m. vara yngre än 15 år. Om ett sådant äktenskap är tillåtet i hemlandet kan äkten- skapet legaliseras i Sverige. Enligt barnkonventionen som Sverige underteck- nat och ratificerat är människan barn fram till 18 års ålder, vilket därför är en lämplig generell gräns för alla för att ingå äktenskap. Äktenskap och graviditet anges ibland som skäl till att en del flickor med utländsk bakgrund avslutar sin skolgång i förtid. Det måste vara allas rättighet att få gå i skolan. Alla flickor oavsett ursprung måste få välja sitt liv och sin framtid. Jag vill därför i dag tacka lagutskottet för detta betänkande där jag kan läsa att det enligt utskottets mening är angeläget att lagstiftningsåtgärder omgå- ende kommer till stånd i syfte att förhindra barnäk- tenskap och arrangerade äktenskap och att utskottet därmed tillstyrker vår motion och tillkännager denna för regeringen. Jag vet, och man kan också läsa i betänkandet, att Justitiedepartementet arbetar för fullt med en översyn av de svenska reglerna som berör frågan om lägsta äktenskapsålder och att detta ska redovisas under våren i en PM. Denna PM ser jag fram emot, efter- som jag också vet att det finns en djup samsyn i dessa frågor. Detta är naturligtvis mycket bra, framför allt för de flickor som måste få ett ökat stöd i lagen för att kunna välja sina liv. Herr talman! Äktenskapsåldern i Sverige höjdes till 18 år 1916. Nu borde det verkligen vara dags för nästa steg, så att det gäller alla flickor.

Herr talman! Låt mig börja med att framföra ett tack till lagutskottet för det tillkännagivande som gjorts utifrån min och Inger Renés motion L206 om tvångsäktenskap. Det är inte alltför ofta som man som motionär hamnar i den situationen i detta hus. Det finns tre grundläggande saker - men natur- ligtvis finns det fler än så - som jag och Inger René tycker är viktiga. Det gäller rätten att få vara barn, rätten till utbildning och rätten att kunna välja sin make. Jag lyssnade på Marina Petterssons inledningsan- förande och tycker att Marina på ett mycket bra sätt redovisade vad som är utgångspunkten i vår motion, nämligen att förhindra att framför allt mycket unga flickor gifts bort, och då utomlands. Det är det som vi med vår motion vill förhindra. Vi vet i dag att de unga flickor som gifter sig ut- omlands och som kommer tillbaka till Sverige och måste leva som gifta tyvärr inte fullföljer sin skolut- bildning, vilket innebär att de inte har rätten till ut- bildning. Det i sin tur innebär att de inte kommer att lära sig svenska språket. I slutändan innebär detta att de inte kan få samma möjligheter att integreras i det svenska samhället, något som föregående talare lite grann var inne på. Därför kommer en lagändring just mot barnäkten- skap att vara ett stort stöd inte minst för alla dessa unga flickor, men även för pojkar - framför allt med invandrarbakgrund. Personligen tycker jag att en fråga som denna verkligen tjänar på att ha så brett stöd som vi i dag faktiskt visar här i riksdagen. Över partigränserna inser vi vikten av att sätta individen i centrum, framför allt de här små barnen. Jag uppfattar detta som verkligen allvarligt menat från majoriteten och känner att det finns ett stöd för att skyndsamt genomlysa de här förslagen så att en lagändring kan genomföras. För ett tag sedan fick jag en liten knapp från Räd- da Barnen där det står: Räkna med mig. Knappen ska naturligtvis sitta på ett litet barn. Det här sammanfal- ler med de 21 punkter som Rädda Barnen tagit fram för ett barnvänligare Sverige. Bildligt skulle jag kun- na sätta på mig knappen menat för oss alla, just för att visa att de här unga invandrarkvinnorna i dag faktiskt kan räkna med oss. Tack för en vänlig behandling av en oerhört viktig motion!

Herr talman! Jag vill - precis som några av de motionärer som gått upp i talarstolen och visat sin glädje över tillkännagivandet till regeringen - ut- trycka glädje. Jag tänker särskilt på den motion som jag och Carina Ohlsson har väckt. Det är klart att det varit en väldigt svart tid nu ett tag när mycket kommer upp till ytan när det gäller förtryck, våld och hot som många flickor och kvinnor faktiskt måste utstå. Närmast tänker jag förstås på dem som kommer från andra länder. Vi har fått se mycket av sådant här under den senaste tiden. Därför är det ett stort steg och ett bra stöd i rätt riktning att regeringen jobbar vidare med frågan och ska se till att det blir en åldersgräns för äktenskap, för samtliga som befinner sig i Sverige. Jag tillhör organisationen Unga Örnar, en barn- och ungdomsorganisation som jobbar praktiskt ute i bostadsområden för att ge barn och ungdomar en vettig fritid. Vi kommer i kontakt med många flickor med utländsk bakgrund som verkligen behöver stöd från föreningslivet. En av anledningarna till att jag är medmotionär är just att vi i Unga Örnar ute på fältet ser vad som behövs. Därför ställer vi de här kraven politiskt. Jag är också glad över att utskottet är helt enigt och över att man gör gemensam sak med regeringen. Många informationskällor visar att regeringen nu jobbar mycket aktivt med frågan för att komma till skott med en lagändring. Det har jag fått under- handsinformation om. Jag vet därför att vi och rege- ringen har en samsyn där. Jag är alltså glad i dag, trots att det varit en svart tid. Det här är ett steg i rätt riktning, och nu kan vi gemensamt från riksdagen gå till regeringen med krav på en lagändring här.